Skugga

Nobelpristagaren Axel Ragnerfeldt har allt han någonsin kunnat drömma om. Älskad, beundrad och högaktad för sina böcker kan han se tillbaka på ett långt liv kantat av framgång och respekt. Han är arbetarsonen som tack vare sin flit och sina uppoffrande föräldrar blev en nationalikon för hela det svenska folket, en man vars ryktbarhet skulle bli så stor att ingen i hans närhet kunnat undgå att påverkas av den.

Men vägen till framgång är sällan rak och giganter kastar ofta djupa skuggor. När en ensam åldring avlider sätts ett ödesdigert händelseförlopp igång, och uppgifter om en långt mörkare historia än den ljusa framgångssagan börjar sippra fram. En historia som rymmer fasansfulla hemligheter, svek, lögner och död.

Priser och nomineringar
Nominerad till Duncan Lawrie International Dagger Award 2009

Vinnare av det danska Palle Rosenkrantz-priset 2008 – Årets bästa kriminalroman i Danmark

Nominerad till Bästa Svenska Kriminalroman 2007

Fantastiskt!
Karin Alvtegen är en av mina favoritförfattare och hon är verkligen en skicklig berättare. Hennes prosa suger in mig i en värld av litteratur, intriger, äktenskaplig tristess och svek. Det är en mycket spännande roman, men att kalla Skugga enbart för en kriminalroman räcker liksom inte. Karin Alvtegen lyfter genren till en nivå dit ytterst få når. Interiörerna från de två familjerna Ragnerfeldt är bland det bästa jag läst på länge. Det är ett par kusliga skildringar av äktenskap i sönderfall som verkligen stryker under Karin Alvtegens stora skicklighet som författare.
En fantastisk roman!

Skugga är en mästerlig roman, värdig författarens släktskap med Astrid Lindgren.

Lyhörd skildring av priset för odödlighet.
Alvtegen demonterar sakta men säkert denna familjs små och stora hemligheter. Och det som uppenbaras är inte vackert. Liksom i sina tidigare romaner visar Alvtegen att hon är en skicklig berättare som både kan mejsla fram en ödesmättad spänning och lyhört registrera känslolivets mörkaste skiftningar.

Kära läsare, läser du bara en kriminalroman om året, så bör Skugga stå på din önskelista, ligga under din julgran eller reserveras på ditt lokala bibliotek. Amen.

Alvtegen skriver egentligen om hur misstag och ogärningar förs vidare, hur de alltid passerar generationsgränsen. Man ärver inte bara ögonfärg och begåvningsart, utan också feghet, egoism och brist på anständighet. Konsekvenserna av föräldrarnas felsteg är barnens att bära. Det som grävs ner, tystats och ljugits bort går alltid i dagen.

Det här är en riktig sidvändare som man inte släpper förrän den är utläst.

Karin Alvtegen är en skicklig berättare, med stark känsla för språk och nyanser. Hon kryper innanför skinnet på sina romanfigurer och skildrar dem på ett trovärdigt sätt. I botten av Skugga finns en stark moral och frågan om vad vi gör med våra liv.

Karin Alvtegen har vuxit sig stor i den genre som kallas psykologisk thriller. Hon är redan översatt till inte mindre än 25 språk och förra boken, Skam, har nominerats till Duncan Lawrie International Dagger, ett prestigefyllt pris i kriminalboksgenren. Skugga är knappast en traditionell thriller. Men en bra bok, spännande och intelligent med ett utomordentligt språk.

Vid sidan av Johan Theorins debutroman Skumtimmen är Karin Alvtegens nya bok min största läsupplevelse i år.

…Kring dessa människor berättar Karin Alvtegen en mörk, levande historia om svek, mord och jesuitisk moral med en språklig intelligens som står högt över de flesta av hennes mer lukrativa än starkt skrivande thrillerkollegor.

Vem bär den tyngsta skulden: Den som gör ont eller den som ser det ske utan att ingripa? Det är viktiga frågor Karin Alvtegen ställer i den här täta, spännande och välskrivna spänningsromanen, där historien bär drag av filmen ”Farlig förbindelse” med Glenn Close.

Som alltid är det svårt att släppa Alvtegens psykologiskt gastkramande böcker. Skugga kittlar nerverna från start till mål. Slutet är fascinerande och provocerande. Skugga lämnar en skugga i medvetandet.

Hur fick du idén till Skugga?

I efterhand är det svårt att minnas hur allt började. Hur karaktärerna mognade fram i tanken för att sedan få liv och korrigera sig själva under själva skrivandet. Två frön minns jag från andra sidan Skugga. Det första föll när jag upptäckte att jag blivit inskriven i Svenska Nationalencyklopedin. Stolt och glad läste jag texten:

Alvtegen, Karin, f. 1965, författare, brorsdotterdotter till Astrid Lindgren. A. romandebuterade 1998 med Skuld. Med Saknad (2000), som tilldelades det nordiska deckarpriset Glasnyckeln, etablerade hon sig som en av landets främsta nya kriminalförfattare, en ställning som hon befäste med Svek (2003). A. skriver intensivt spännande psykologiska deckare med pregnanta personporträtt av främst kvinnor. Trots att hon fått stor uppmärksamhet i Sverige har hon nått sina största framgångar utomlands; böckerna är översatta till fler än 20 språk. A. har även skrivit manus för bl.a. TV-serien ”Rederiet”.

En rad fick mig att fundera.
”…med pregnanta personporträtt av främst kvinnor.” Genast visste jag att nästa bok skulle ha män som huvudpersoner, eftersom själva drivkraften i mitt skrivande är att höja ribban, försöka utvecklas och framför allt utmana mig själv. Skulle jag klara av att skriva lika pregnanta personporträtt av män? Min grundsyn har alltid varit att om man skrapar bort det sociala och kulturella arvet så tror jag att män och kvinnor innerst inne bär på samma drivkrafter och rädslor, och detta ville jag genast undersöka.

Det andra fröet kom från ett helt annat håll. I min släkt finns en av de genom tiderna mest beundrade personerna i Sverige. Min gammelfaster Astrid Lindgren. Astrid var en unik författare, men också en unik människa. Hon är och förblir för mig en stor mänsklig förebild. Vi som hade förmånen att känna henne vet att hon var just så fantastisk som ryktet säger. Tanken slog mig plötsligt, att tänk om det varit precis tvärt om. Tänk om en hyllad nationalikon, en Nobelpristagare i litteratur vars romaner var fyllda av tankar om det goda och onda, egentligen bar på mörka hemligheter. Vars familj ändå var tvungen att förvalta det vördade livsverket och hålla auran av oförvitlighet intakt.

Ur dessa två frön växte idén till Skugga fram och blandades med andra funderingar. Varför känner vi människor en sådan längtan efter att bedöva hjärnan med alkohol och andra droger? Vilken inverkan har det rådande mediaklimatet på vårt samhälle? Vad präglar vår livsgärning och hur djupt ristas spåren i vår hjärna under barndomen? Vem bär den egentliga skulden om det går fel? Är det värt att försöka rädda världen om det är på bekostnad av ens egen familj? Och vad är i så fall drivkraften?

Under ett år växte karaktärerna och historien fram, och sedan var det dags att börja skriva. En fråga fanns ständigt närvarande under skrivprocessen: Vad är egentligen genuin framgång?